Vet inte vart vägen tar vägen

Äntligen fredag borde vara orden som skriks ut ur allas munnar. Men i min mun fastnar alla ord. Istället är de utbytta mot tankar som snurrar runt, runt, runt. Älskade Du, jag vill inte att Du ska försvinna. Inte nu, inte sen - aldrig. Du har alltid funnits vid min sida, i mina tankar och i min verklighet. När jag föddes fanns Du här och jag blev Din solstråle. Jag tänker alltid förbli Din solstråle, men att inte få höra Dig säga de orden tar mig så hårt. När jag blundar ser jag Ditt vänliga leende, Din vackra röst och Dina mjuka rynkiga fingrar. Vart kommer Du nu ta vägen? Vart bär Din väg? Kan vi mötas upp sen när jag är klar med mitt liv? Kan Du lova mig det? Att alltid finnas kvar och att vi möts sen igen? För jag vill inte behöva ta farväl för sista gången, jag vill att jag kan viska till Dig att vi ses igen. Snälla lämna mig inte, inte nu, inte sen - aldrig.