Jag vet att allt tar slut, slut, slut

Rubriken är kanske inte något inspirerande, glatt eller positivt. Dock är det känslan som tynger mitt bröst, jag vet att människans liv är begränsat, men ändå slår det så hårt i magen. Säga farväl, en sista klapp på kinden, ett sista möte mellan en vacker blick. Jag vill inte ta farväl, vill inte släppa dig, vill inte låta dig försvinna - men jag vet att det en dag kommer att ta slut. Jag har ingen makt att ta tillbaka dig, ingen makt att få dig att bli som den jag vill minnas dig.

Jag hoppas hinna ta farväl älskade du, jag hoppas få höra din röst igen, åtminstone en endaste gång - snälla?