Resultat my friends

Hej mina vänner!
Jag kör igång nu igen - men är redan inne på att starta en ny blogg. Jag och mina två träningsfreak skulle kunna driva en trevlig blogg skulle jag tro. Lite roligare med olika skribenter och mer hjälp mer design, texter, information och liknande.

Jaja, jag är i alla fall på benen - trots min frånvaro. Men nu ska jag försöka skriva av mig lite mer, ge tips, berätta om olika träningsformer, ge en glimt av min vardag och driva livet framåt. Jag och mina 162, ganska anonyma läsare, ska fortsätta vägen mot det ljuva livet:)

Innan jag somnar ska jag säga er att för tillfället är resultat mitt absoluta favoritord - I lööve it:)

Ny vecka, ny energi

Skitpigg och laddad - men lite ont i magen för fredag..
Vill inte inse, vill inte gräva ner dig, vill inte börja rensa ut bland alla dina saker i lägenheten - samtidigt som just det ska bli ett steg mot att gå vidare och kunna kolla tillbaka och le. Men du vet att jag älskar dig fortfarande va?

Dagen har i alla fall avverkats i rasande fart, PT tränat, varit i plugget och gjort två seminarier och tränat igen - käkat gott och bra och ska plugga, maila lite folk och fixa lite bankärenden (ojoj, vuxenpoängen trillar in;)) ikväll. 

Life is good!

Bröt det fina mönstret

Jag har slarvat och slarvat denna helgen. Med en gång kommer den lilla djävulen upp på min axel, talar om för mig hur dålig jag är, hur ful jag är och hur klantig jag är. Jag som hade allt under kontroll, balansen kändes så fruktansvärt bra. Så kom fredagen, var helt slut i kroppen och sen rullade känslan av tomhet igång. Pang! Där sprack balansen och en söt sak blev två, som blev tre som blev.. Ja, ni fattar och med en gång kände jag mig värdelös, äcklig och dålig - precis som filuren säger till mig.

Lördagen började också dåligt, ett värdelöst gympass och en trött Felicia blev glass och en trött OCH en besviken Felicia. Tur att jag jobbade hela resten av dagen, fick iväg tankarna och kunde bryta mönstret. Idag när jag vaknade bestämde jag mig för att jag skulle återfå kontroll och balans - och så blev det (än så länge;))
Har vilodag idag, då det är PTdags imorgon, men kosten ska sitta bra även ifall jag inte har miljoner projekt och träningar att fördriva tiden med.

Nu ska jag plugga lite och sen blir det promenad och mellis i solen:)

Testsmakare

Jag håller tummarna på att bli en av de 2000 som får testa filmjölk, gick nämligen in på denna sidan idag och anmälde mig. Perfekt för mig som ju älskar filmjölk både en och två och tre gånger om dagen och är lite av en finsmakare;)

Så var snälla och håll tummarna åt mig lite va?

Tiden rinner iväg

Tiden bara rusar iväg, det är redan fredag - igen.
Känner mig helt slut i kroppen, tränat lite för hårt i veckan och det har sitt pris. Nu måste jag tvinga kroppen till vila, men det är inte så svårt då jag inte har energi till att pumpa på gymmet som jag hade tänkt. Måste dock åka och hämta ut två biljetter till olika pass, för jag kan bara inte träna hårt idag. Vill hellre ladda upp för gymmet imorgon och kanske ta en liten löptur på söndag. Så den planerade superträningsdagen blir struken, med lite magont och ångest...

Jag vet att det är under vilan som kroppen bygger och redan igår kände jag mig så sliten under passen. Så nu tar jag mig i kragen och cyklar hem och piggnar till i soffan, kanske en promenad på sin höjd - så får det bli:)
Sen kommer kvällen och då måste jag vara pigg igen:)

Förövrigt går träningen fint, maten helt okej och sömnen likaså. Kvalitetspass måste jag öva mer på och måste få i mig mer i de olika mellanmålen, men nu har alla beställningar på protein kommit hem, så nu jäklar!
Magrutorna börjar komma fram och jag är så mycket starkare än tidigare - me likey:)

Måndagsbarnet inom mig

Åh vilken start på veckan!
Måndagen börjar lida mot sitt slut och jag ska "bara" skriva ihop lite till på en samhälls grej innan jag får sova. Dagen började med gymmet med sällskap av Veronica Maggios röst. Fick även sällskap av två små nissar, J och N, efter ungefär 30 minuter. Körde ordentligt hårt med både styrka och cardio, hela kroppen fick vad den tålde och svetten sprutade för fullt - så sjukt skönt, jag bara älskar det!

Nöjd duschade jag, dumpade två polare och cyklade för lunch i skolan. Inte en femstjärnig meny dagen till ära - men det slank ner och sögs upp av musklerna ändå;) Efter plugg och en lektion begav jag mig till mitt andra hem igen och tränade ett tufft cykelpass med Ida, phua, var blöt, tomatröd och totallycklig när jag gick ut ur salen.
En lugn cykling hem för att kolla film, äta gott och plugga en massa - och där är jag nu, i slutet av plugget för idag. Laddar för att mamma väcker mig vid halv sex, så bör nog släcka nu - och jag har faktiskt pluggat mycket både igår och idag, så jag klarar veckan galant ändå;)

Huvudet mot kudden

Söndagen börjar leda mot sitt slut och jag är trött som få. Har pluggat i hur många timmar som helst, men känner ändå att jag är fast, att jag inte kommer framåt och att jag inte når slutet. Det är för stora uppgifter, grupparbeten och redovisningar som gör att de inte blir helt överstökade. Nu har jag dock snart gjort så långt jag ska idag, ska bara kolla igenom min konfliktanalys över Egypten - sen ska kudden få besök.

Är i alla fall ganska nöjd med dagen, vågar inte säga att jag är nära en bra början till en balans - men nästan. Blev en sovmorgon till tio idag, efter två nätter med läggdags vid tretiden och tio timmars jobb var det mer än skönt. Har som sagt pluggat massvis, men jag har även träffat kusin och sprungit och gjort styrkeövningar med syster. Jag är laddad för en ny vecka och jag ska klara den galant, plugga på, träna på och jobba en smula nästa helg.

Tråkigt inlägg, men jag är medveten om det - så det får vara okej.

Lättstressad?

Andas andas andas.
Det är söndag. Felicia goes stressad och uppjagad.

Ett fönster som står på glänt

Sitter avsminkad och med borstade tänder och kikar tillbaka på dagen en smula. Är nöjd med denna onsdag trots att jag lyckades fastna med min systers nya långklänning i cykeln så jag fick dra sönder den...
Jag har nämligen haft soligt väder, hunnit med ett morgon gympass följt av en promenad för frukost handlande, käkat grillat, pluggat lite och gått en kvällspromenad med pappa. Allt detta under taket för en dag:)

Nu ska jag krypa ner i sin säng, läsa lite Runners world som kom hem till mig idag och sedan ladda batterierna för nationella prov i engelska B, en massa plugg, body pump och eventuellt ett afropass. Jag ser fram emot morgondagen och vet att tiden gör mig mindre skör - kan tänka på dig och le nu. Kan kolla på bilder och bli varm i kroppen - utan att tårarna strömmar ner för mina kinder. Men trots allt så saknar jag dig så himla mycket!

Vi möts i drömmarna

På tal om fokus

Jag inser att jag verkligen har tappat fokus på bloggen. Istället för pepp, fakta om mig och en massa tips så har ni fått leva med tragik. Men vet ni vad? Just nu är det min vardag. Jag om någon är otroligt ledsen för det och jag önskar så att fokuset hade varit någon annanstans. Snart kommer dock ett annat fokus förhoppningsvis fram och jag kommer kanske lägga över vikten på annat för att jobba vidare och inte fastna. Nu känns det trots allt så konstigt att måla upp en fasad av glädje, lycka och harmoni, när kinderna är ständigt röda av gråt.
Jag biter ihop och försöker få in lite andra inlägg, jobbar vidare och återfår glädjen, skrattet och de positiva tankarna igen.
Livet är underbart, livet är underbart, livet är underbart, livet är underb...

Jag saknar dig

"Hoppas ni har haft en bra helg" - Orden som mötte mig slog mig i magen. Bra helg?! Hur skulle det kunna ha varit en bra helg? Har någon haft en bra helg? Har denna helgen överhuvudtaget kunna gå förbi som alla andra, vanliga, sköna, snabba helger?

Veckan startar och den rullar sakta på. Dagarna känns långa, på gott och ont, som jag brukar säga.
Startade dagen med PT träning med Johan, förutom en som städade så var vi helt själva på gymmet, vilket var väldigt skönt. Körde hårt och jag blev skönt trött i hjärta och övriga muskler. Glömde nästan bort alla ledsamma tankar för en timme, kom visserligen upp då och då - men jag fokuserade hårt på varenda rörelse istället. Efter en skön dusch slängde jag mig i gräset med två kompisar, det var både smärtsamt, roligt och trevligt. Återigen kom saknaden dock upp och ögonen ville verkligen inte sluta rinna. Begav mig sedan till skolan där mer tårar väntade, tårar, funderingar och tankar. Slöt ögonen och höll på att somna på historian, allt påminner om dig. Mitt arbete om dig, alla söta tanter jag ser, spagetti och köttfärssås, teckningar, mönstret på dina kinder, tulpaner, ekollon, en basker, fikon eller en smsande mobiltumme. Jag kan inte riktigt förstå eller sätta ord på hur ont det gör och hur smärtsamt det känns. Jag saknar dig så himla mycket, jag vill inte att du ska vara borta. Jag är egoistisk - jag vet - men jag vill så gärna att du ska vara kvar. Finnas där i din lägenhet, vara den som pappa åker och hjälper med räkningar och vara den som någon tar hand om. Jag skäms och ångrar mig. Varför? Är ordet som snurrar runt, runt, runt. Varför var jag inte hos dig mer, hur kunde jag ens tänka tanken att prioritera annat? Det är lätt att vara efterklok, det har jag minst sagt insett.
Snälla, säg att du förlåter mig, säg att du älskar mig, säg att du finns här hos mig. Snälla, jag ber dig.

Ögon röda av gråt

Helgen har inte gått obemärkt förbi. Den har inte swischat förbi. Den har inte passerat som alla andra dagar. Helgen har berört. Den har gått långsamt och smärtsamt. Den har varit fylld med massor utav tårar.
Jag är i ärlighetens namn så jävla ledsen. Saknar dig som jag aldrig trodde jag skulle sakna dig. Tankarna snurrar och ögonen fylls med krokodiltårar som svämmar över och rullar ner för mina kinder. Varför hälsade jag inte på dig tidigare? Varför gick jag inte oftare fram till dig och sa hej? Hur kunde jag ha mage att göra annat när du fanns där? Jag skäms. Förlåt. Jag vet att ingen ursäkt kan göra så att jag skulle ha varit mer hos dig. Jag ångrar mig verkligen, trots att jag tidigare tänkt att jag inte skulle göra det. Nu gör jag det ändå och det gör så fruktansvärt ont i mig att veta att du inte sitter där framme. Jag kommer inte få möta ditt vackra leende, inte hålla dina skrynkliga händer, inte få klappa din mjuka kind och inte få höra dig säga att jag är din solstråle.

Jag hoppas att du finns omkring mig nu, att du har det bra. Kanske har du mött upp din käraste, kanske kollar du ner på mig och ler ditt så vackra leende även nu. Ditt liv var slut lördagen den 7 maj, du var nöjd där och jag måste inse det även om jag inte vill det. Jag har hört att tiden läker alla sår, men du kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta oavsett var du befinner dig. Jag älskar dig och kommer alltid att göra det, jag hoppas att du vet det min älskade älskade farmor<3

Nytt hopp mot ljuset

Har verkligen tappat mitt fokus under ett par dagar, balansen jag vill åt glider ifrån mig. Höll på att gå av cykeln och börja lipa idag på spinningen, shit vad allt var motigt. Min kropp skrek på sömn och mitt huvud skrek att jag var värdelös, ful, äcklig och tjock. Det släppte dock framåt kvällen lite, när jag fick krypa ner i min one piece och försvinna en smula. Har annars haft en helt okej dag ändå och imorgon ska jag hålla mig ovan ytan. Även på söndag och sedan resten av veckan kommer jag ha toppendagar - det är jag säker på! Inget ovanligt som kommer emellan, inte allt för mycket tid själv hemma och så. Jag kommer fixa det, och en vecka är lika med två som är lika med tre - eller hur? :) Kosten kommer lösa sig, jag lever på hoppet om att det gör det med lite mer fasta och medvetna rutiner. Ska genast kolla igenom nästa veckas kalender och planera så smått.
Sen ska jag sova, imorgon väntar gymmet vid åtta, wiie :D

Vet inte vart vägen tar vägen

Äntligen fredag borde vara orden som skriks ut ur allas munnar. Men i min mun fastnar alla ord. Istället är de utbytta mot tankar som snurrar runt, runt, runt. Älskade Du, jag vill inte att Du ska försvinna. Inte nu, inte sen - aldrig. Du har alltid funnits vid min sida, i mina tankar och i min verklighet. När jag föddes fanns Du här och jag blev Din solstråle. Jag tänker alltid förbli Din solstråle, men att inte få höra Dig säga de orden tar mig så hårt. När jag blundar ser jag Ditt vänliga leende, Din vackra röst och Dina mjuka rynkiga fingrar. Vart kommer Du nu ta vägen? Vart bär Din väg? Kan vi mötas upp sen när jag är klar med mitt liv? Kan Du lova mig det? Att alltid finnas kvar och att vi möts sen igen? För jag vill inte behöva ta farväl för sista gången, jag vill att jag kan viska till Dig att vi ses igen. Snälla lämna mig inte, inte nu, inte sen - aldrig.

Hjärtat vinner alltid

Det är dag tre i mitt liv, eller ja, några fler dagar har jag ju levt - men dag tre sen jag började med min resa mot mina mål, drömmar och min balans i livet. Jag är för stunden glad, trycker bort allt som jag vet är fel, biter ihop och tar små steg framåt. Jag håller huvudet högt och blicken långt fram, istället för att snegla åt genvägar, jämförelser och negativa tankar. Jag ska fasen lyckas med det jag vill!

Idag vaknade jag med en massa tankar, om framför allt tre olika personer. Men jag vet att allt löser sig, livet går vidare och det är enormt skönt att kunna luta sig mot det då och då. Efter en första frukost stack jag och körde mitt PT pass + 30 minuter till. Det var nästan tomt på gymmet och med Veronica Maggio i öronen njöt jag av varje svettdroppe och varje kämpande drag. Motivationen tröt dock med konditions stationerna, men jag gjorde det och gjorde det bra! Nu får kroppen vila tills imorgon kväll och som tur är måste jag slappna av i kroppen och landa i att nästa pass blir först om mer än ett dygn. Efter träningen cyklade jag hem och åt en stadig frukost innan mamma och jag begav oss mot Malmö och här är jag just nu i mitt liv - på väg till Malmö, på väg till shopping och på väg till att få krama om min älskade syster igen.

Njut av varje ögonblick som går, stressa inte över måsten jämt och ständigt, lär dig njuta av träningen, vilan, kompisarna, plugget och maten. Livet är inte att misslyckas och trycka ner sig själv, det är att se vad man lyckas med och vara glad för att få finnas till, all kärlek Felicia

Jag vet att allt tar slut, slut, slut

Rubriken är kanske inte något inspirerande, glatt eller positivt. Dock är det känslan som tynger mitt bröst, jag vet att människans liv är begränsat, men ändå slår det så hårt i magen. Säga farväl, en sista klapp på kinden, ett sista möte mellan en vacker blick. Jag vill inte ta farväl, vill inte släppa dig, vill inte låta dig försvinna - men jag vet att det en dag kommer att ta slut. Jag har ingen makt att ta tillbaka dig, ingen makt att få dig att bli som den jag vill minnas dig.

Jag hoppas hinna ta farväl älskade du, jag hoppas få höra din röst igen, åtminstone en endaste gång - snälla?

Mitt fokus

Hej alla glada!
Nu har jag äntrat bloggvärlden ännu en gång och är peppad till max för att förmedla vad jag har att säga.
Jag tänker skriva om min vardag, om mitt fokus till min bästa tid i mitt liv. Började resan på allvar igår och nu kör vi på i 110.

En närmare presentation kommer efterhand, även designfix och annat kommer att ändras efter en tid.
Nu ska jag bara komma in i det hela och peppa upp för att nå mina mål!